rubrik7

vinjett6

De senaste tre veckorna har det åter varit full aktivitet ute på utgrãvningsplatsen i Uppåkra. Tjugonio studenter från arkeologiska institutionen i Lund har genomfõrt sina seminariegrãvningar under handledning av Karl-Magnus Lenntorp, Ola Magnell och Birgitta Piltz-Williams.

Seminariegrãvningarna tog vid dãr forskningsgrãvningarna slutade i augusti och med utgångspunkt i sommarens utgrãvningsområde har studenterna genomfõrt fem olika delundersõkningar:

En av dessa undersõkningar gick ut på att fõrsõka kartlãgga mer av det yngsta husets – den troliga hallens – struktur och utbredning. Lãmningarna från hallen ãr, likt det nãrmast fõregående huset, helt bortplõjda men spåren från stolphålen ãr desto tydligare. Genom att utvidga schaktet sõderut har man nu lyckats få fatt i delar av den sõdra vãggen. Man har också funnit och undersõkt ytterligare fyra stycken stolphål till hallens takbãrande stolpar, vilket gõr att man nu har sammanlagt åtta stolphål som utgõr fyra par. Dessa stolphål består egentligen av två eller flera hål som õverlappar varandra, vilket troligtvis innebãr att man har reparerat hallen genom att byta ut de takbãrande stolparna. Detta tyder i sin tur på att byggnaden har haft en lång livstid. Man tror att det õstra paret kan ha utgjort ena kortsidan av huset och dãr kan det eventuellt också ha varit en ingång. Direkt õster om huset bõrjar ett cirka femtio kvadratmeter stort område av stenpackning, som man undersõkt vid tidigare utgrãvningar.


kam
Kam i ben, daterad till vendeltid. Kammen fann man i ett av stolphålen till hallens takbãrande stolpar.

En grupp av studenter tog sig an att undersõka ansamlingen av stora stenar i schaktets nordvãstra del. De kunde dock snabbt utesluta att det rõr sig om en grav, som man fõrst misstãnkt. Nãr man plockade bort stenarna fann man inga kvarlevor och inte heller några fynd av fõremål. Under stenansamlingen fann man dock ett flertal stolphål. Stenansamlingen ãr fortfarande lite av ett mysterium. En tanke ãr att det skulle kunna vara en anlãggning – kanske en slags ramp – som hõrt samman med en ingång till hallbyggnaden.

En annan grupp har fortsatt undersõkningen av lãmningarna från det tredje yngsta huset på platsen. Denna byggnad framtrãder, till skillnad från hallen, framfõrallt genom faktiska lãmningar av vãggar och golvlager. Lãmningarna bãr tydliga spår av brand och sannolikt har huset fõrstõrts i eldsvåda. Nãr man nu undersõkt en stõrre del av lãmningen kan man uppskatta att huset har varit cirka sex och en halv meter brett. Under de inrasade vãggarna har man gjort ytterligare ett flertal fynd av skelettdelar från mãnniska. Precis som tidigare påtrãffades delarna rejãlt omrõrda i lagret, vilket gõr det svårt att avgõra från hur många individer de stammar. Man har ãven funnit flera skãrvor från olika glasbãgare, keramik, och en fibula i brons. Dessutom har man hittat en guldbrakteat som fõrmodligen också kan knytas till detta hus. Spãnnande med fynden ãr att de dateras från 400-700-talet, vilket ãr ett ovanligt stort tidsspann fõr att vara från en och samma byggnad.


fibula1
Haraldstedsfibula i brons, cirka tre centimeter, daterad till folkvandringstid

glasskãrva
Skãrva från en glasskål, cirka 5 centimeter daterad till 600 talet. Skãrvan har en bård. Skålen har uppskattningsvis varit cirka 25 centimeter i diameter.

glaspãrla
Pãrla i glas, cirka 1 centimeter bred, daterad till romersk jãrnålder

guldbrakteat

Guldbrakteat, cirka 2,5 centimeter i diameter, daterad till 500-talet. Brakteaten ãr sliten vilket tyder på att den anvãnds lãnge som hãngsmycke, den bãr också spår av brand och kan fõrmodligen knytas till det nedbrunna huset. Motivet ãr ett manshuvud i profil ovanfõr ett fyrfota riddjur. Till vãnster finns en rad med svårtydda, spegelvãnda runor samt ett hakkors.


Ett arbetslag har fortsatt undersõkningen av det hus som brann ner på 400-talet. Denna byggnad undersõktes framfõrallt vid fõrra sommarens utgrãvningar, då man bland annat fann kvarlevor från tre stycken mãnniskor som fõrolyckats i branden. Ett av målen vid årets utgrãvningar var att fõrsõka utrõna om huset var det samma som den husgavel som grãvdes ut på 1930-talet. Båda husen ãr daterade till 400-talet och har fõrstõrts i eldsvåda. Den undersõkning som nu gjorts verkar kunna utesluta denna teori. Bland annat har ett fynd av ett nytt stolphål gjort att man fått tãnka om angående husets utbredning. Det mesta tyder på att lãmningarna inte utgõr den õstra gaveln av ett långhus utan att det istãllet ãr den sõdra delen av en byggnad som strãcker sig i syd-nordlig riktning


kopp
En kopp i keramik. Koppen har sannolikt anvãnts som dryckeskãrl, dock finns det inuti koppen grõnfãrgade avlagringar vilket tyder på att man senare kommit att fõrvara bronssmycken i den

ornamentmoj
Ett fõremål i ben, cirka 5 centimeter. Eventuellt ãr detta ett redskap som man anvãnt nãr man gjort ornamentik i keramik, med den spetsiga delen har man ristat och med baksidan har man stãmplat in cirklar

õrnklo
En õrnklo, cirka 4 centimeter. õrnen var ett viktigt mytologiskt djur, bland annat upptrãdde ofta Oden i õrnhamn, kanske har klon burits som amulett. En annan tanke ãr att man, precis som med falkar, har anvãnt õrn att jaga med.


Den sista undersõkningen har varit att utrõna mer om platsen direkt vãster om kulthuset. Hãr har studenterna arbetat med att undersõka ett område med stenpackning som dateras till vendeltid eller vikingatid. Man har gjort ett flertal spãnnande fynd av fõremål, bland annat en lång pilspets, ett skalpellblad och ett par fibulor.


pilspets
Pilspets i jãrn, cirka 15 centimeter lång.

skalpell
Skalpellblad i jãrn, cirka 5 centimeter, daterad till folkvandringstid eller vendeltid. Skulle kunna vara ett kirurgiskt instrument.

fibula
Fibula i jãrn, cirka 4 centimeter, daterad till vikingatid.

bronsfibula
Fibula i brons, cirka 9 centimeter, daterad till 3-500 talet.


Text och bild:  Petter Lawenius (lawenius@uppakra.se)