Nu är första etappen av årets fältarbete i Uppåkra genomförd. Undersökningen pågick från den 15 juni till den 3 juli och genomfördes av 17 studenter, vid sommarkursen Arkeologi och förmedling, under ledning av Karl-Magnus Lenntorp, Birgitta Piltz-Williams och Lars Larsson. Till hösten återupptas arbetet då det blir ytterligare en studentgrävning under perioden 28 september till 16 oktober. Årets arbete tog vid där förra årets undersökningar slutade med att fortsätta kartlägga de huslämningar som då påträffades i området direkt väst om Kulthuset. Det rör sig om minst tre generationer långhus som avlöst varandra på i princip samma plats och sträckt sig i väst-östlig riktning. Det yngsta av dessa hus (kallat hus 22) är ett stort långhus, från 7-900-talet, som skulle kunna ha varit en hallbyggnad (läs mer i förra årets rapportserie). Lämningarna från väggar och golv i detta hus är helt bortplöjda men framträder desto tydligare i form av stolphål. Vid årets undersökningar har man kunnat fastställa att huset har brett ut sig än längre i östlig riktning. Ytterligare två stolphål från takbärande stolpar har påträffats samt en rad av fem, sex stolphål som sannolikt utgjort en del av väggen till husets östra gavel. Eventuellt kan man också identifiera två stycken ingångar till byggnaden, på den södra respektive norra sidan, som ligger mitt i mot varandra. Till det äldsta av husen (hus 24), som dateras till 5-600-talet, har man vid årets undersökning kunnat knyta ett stolp-par till de takbärande stolparna. Men framförallt framträder detta hus i form av lämningar från väggar och golvlager. Lämningarna bär tydliga spår av brand och sannolikt har huset förstörts i en eldsvåda. I lagrena, som blivit rejält omrörda redan under järnåldern, har man, likt förra året, funnit en mängd skelettfragment från människa. Fragmenten uppgår nu till cirka 200 och de stammar från alla delar av kroppen. Förmodligen rör det sig om kvarlevor från tre till sex individer. Sannolikt har dessa människor förolyckats i samband med eldsvådan eftersom skelettdelarna är brandpåverkade. Ett av dessa skelettfragment är särskilt intressant, en del av ett skulderblad från en vuxen individ. Det är likt övriga skelettfynd eldpåverkat men har också en skada som skulle kunna ha orsakats av ett spetsigt, tveeggat föremål – troligast ett spjut. Det finns inga läktecken på skulderbladet vilket tyder på att personen omkommit av eller i samband med skadan. Detta kan vara en indikation på att branden inte var en olyckshändelse utan har orsakats av ett fientligt anfall eller en intern stridighet. |
 |
| Skulderbladet. |
Det mellersta av husen (hus 23), som dateras till 6-700-talet är svårare att urskilja, dock finns här diverse lämningar som tyder på att även detta långhus förstörts i en eldsvåda. Utöver de stolphål som man kan knyta till de olika byggnaderna finns det på utgrävningsplatsen ytterligare en mängd gropar och stolphål. Vissa av dessa skulle kunna vara spår av olika interiöra anläggningar. Men än mer börjar man misstänka att de stammar från ytterligare en byggnad, eller flera, som i så fall troligast ligger mellan de båda yngsta husen (22 och 23) generationsmässigt. Utöver de byggnader man undersökt finns det även indikationer på äldre byggnader som ligger under de nu undersökta husen. Mycket tyder på att flera generationer av långhus belägna på samma plats har avlöst varandra under hela den tid som Kulthuset har stått här, det vill säga från cirka 200 till 900 e.Kr
|
 |
Text och bild: Petter Lawenius (lawenius@uppakra.se) |