Under perioden 28 september till 16 oktober återupptogs undersökningarna av Uppåkraboplatsen.
Utgrävningen genomfördes av 17 studenter och som vanligt under ledning av Karl-Magnus Lenntorp och Birgitta Piltz-Williams, samt denna gång även av arkeologen Johanna Bergqvist och osteologen Torbjörn Ahlström.
Återigen är det generationerna av långhus, belägna direkt väst om kulthuset, som varit föremål för undersökningarna. |
 |
Hus 22 visas i rött och hus 23 i blått. Ett par av stolphålen (brunlila färg) har ingått i båda husens struktur. Merparten av arbetet har varit med det äldsta av de tre husen (hus 24), det långhus som sannolikt förstördes i en eldsvåda på 5-600 talet. Lämningarna från husets inrasade väggar har undersökts och grävts bort så att man nu har kunnat frilägga den del av husets lergolv som finns inom utgrävningsytan. Här under visas golvlagrets utbredning: |
|
De vita och svarta cirklarna är stolphål som, så att säga, perforerar lämningarna av golvlagret. De vita cirklarna är stolphål som ingått i de båda yngre byggnaderna. De svarta cirklarna visar övriga stolphål som påträffats, varav några säkert kan ha ingått i det äldre husets struktur. Den gråa ytan i husets östra del är spår från en härdgrop samt en eldpåverkad yta i golvet. I resterna från det nerbrunna huset har en hel del fina fynd framkommit. Som vanligt mycket skärvor från olika keramikkärl samt även en del glasskärvor från dryckesbägare, man har också bland annat funnit ett par slipade granatädelstenar. |
Ett mycket fint dekorerat hänge i guld påträffades i ett av de yngre husens stolphål. Liknande hängen har påträffats i kombination med flera guldbrakteatrar och som tillsammans bildat praktfulla smyckesuppsättningar. Vid förra årets undersökning fann man i samma stolphål en guldbrakteat (se rapport 6, 2008) och kanske har de tillsammans ingått i en sådan uppsättning. |
 |
I ett annat av de yngre husens stolphål fann man en gulgubbe, vilket ger en fin återkoppling till kulthuset – i vars stolphål merparten av de tidigare påträffade guldgubbarna har hittats. Den gulgubbe man nu fann är en så kallad pargubbe – en man och en kvinna som står vända mot varandra i profil. Dessa pargubbar är tämligen ovanliga i Uppåkra, av de cirka 120 guldgubbar som tidigare påträffats är endast sex sådana här parfigurer. |
Guldgubben är inte mycket mer än en centimeter hög, och motivet är svårt att urskilja med blotta ögat. Direkt söder om långhuset finns ett utelager som mestadels består av sjörbränd sten och matavfall i form av djurben. I benmaterialet finns även enstaka människoben, del av en käke, bäcken och revben. Benen bär tydliga spår av att ha legat ovan jord, exponerade för sol och vind. I något fall har de också gnagmärken som skulle kunna komma från hund. Vid tidigare undersökningar har man på den norra sidan av husen funnit liknande fynd och en tanke är att det kan röra sig om spår från människooffer. Under hösten har det även genomförts två mycket spännande undersökningar i Uppåkras omedelbara närhet. Läs mer om dem här |
Text och bild: Petter Lawenius (lawenius@uppakra.se) |